Jag är här. Helt otroligt. Gårdagen var så sjukt lång, påfrestande och spännande! Flyget från Landvetter till Frankfurt var piece of cake och sen hittade jag alldeles utmärkt till gaten där planet skulle gå från. Där träffade jag på sju andra svenska au pairer och kort därefter gick vi på.
Största planet jag nånsin åkt med. Och alla fick varsinn TV i ryggstödet framför. Så även fast jag satt bredvid tre au parier så blev det ändå mest film de första timmarna.
Resan gick bra fram tills att det var ungefär 35 minuter kvar och landningen påbörjades. Det var tydligen otroligt blåsigt på Newark och det blev mycket turbulens. Jag är inte direkt flygrädd, men när det börjar skaka såpass mycket blir jag orolig. Även fast man vet att risken att ett plan störtar är typ 1 på miljonen, så blir man ändå rädd.
När planet närmade sig marken för att landa gasade det på igen. Det blåste för mycket för att det skulle kunna landa. Där började den verkliga paniken.
Jag satt och hyperventilerade och mådde sjukt illa. 20 minuter senare var vi äntligen på fast mark igen. Det är få gånger jag har varit rädd för mitt liv innan. Sjukt läskigt.
Efter diverse kontroller och procedurer kom vi äntligen fram till chauffören som skulle köra oss till skolan på Long Island. Resan dit tog ytterligare två timmar. De flesta sov, men jag var alldeles för upp i varv för att kunna koppla av. Istället satt jag och kramade stenen jag fått av Carro och tittade på allt som fanns att se på vägen.
Tillsist var vi framme på St John's University och fick snabb information om anläggningen. Jag var fortfarande uppe i varv och la mig inte förrän 0.30 lokal tid, 06.30 svensk tid. Utmattad.
Idag har vi haft lektioner hela dagen. Det är personer från hur många olika länder som helst här. Jag delar rum med en tysk och en brasilianare till exempel. Jag hänger ändå mest med svenskarna. En bekvämhet. De är otroligt trevliga och jag trivs bra här. Imorgon är det ännu en dag med lektioner och sen på torsdag är det dags för sighsing turen i New York. Helt fantastiskt! Och den fick jag tydligen betalt av min underbara värdfamilj som dessutom gav mig en presentkorg från Cultural Care. Jag längtar efter att få träffa dom!
Låter helt amazing!!!
SvaraRaderaJetlag än? ;)
SvaraRaderaVad härligt det låter Jennie. Ja, inte flyget förstås. Ha det fortsatt härligt i NY. Kram från din enda moster
SvaraRaderaÅhhh fint mannen! Härligt att höra att allt har gått brao.
SvaraRaderaMen jag säger det.. Det är fan livsfarligt att flyga ;)