Imorgonimorgonimorgonimorgon

Imorgon är det dags. Den här tiden mellan jag fick min match och avresa har gått otroligt fort. Och jag trodde jag skulle förstå att jag skulle åka när tiden var inne. Men jag förstår det verkligen inte. Jag förstår inte att om ungefär ett dygn kommer jag lämna Sverige i ett år.

Det bubblar i magen av nervositet och förhoppningar. Jag ska få se New York, något jag drömt om i nästan hela mitt liv. Få bilda egna uppfattningar om USA. Jag kommer få uppleva hur det är att bo i ett annat land. Få massor med nya upplevelser. Spännande helt enkelt. Man vet aldrig vad man kan förvänta sig.

Imorgon kommer jag befinna mig i ett land jag aldrig varit i. Jag kommer påbörja ett äventyr som jag kommer minnas i hela mitt liv. Jag bara hoppas att det kommer bli bra som jag vill att det ska vara. Den som lever får se...