Veckan. Ja, vad kan man säga. Började bra, men igår gick det utför. Jag orkar inte riktigt gå in på brutala detaljer, men kan nämna att en av flickorna blev avsläppt från skolbussen en hållplats för tidigt och jag möts av hennes panikslagna syster som tårfyllt skriker att: "Min syster är borta!" Hon kom tillrätta och var oskadd, men man blir ju rädd. Sen var min värdpojke på grymt dåligt humör och vi börjar bråka om läxorna som vanligt. Jag bryter ihop. Ja, så gårdagen var inte ultimat. Avslutades dock bra med en kaffe på starbucks med söta Sarah.

Och idag då? Gick hurtigt nog upp tidigt och åkte iväg till gymmet för ett spinningpass. Dock fick jag avbryta efter en halvtimma för att jag kände mig spyfärdig. Besviken åkte jag hem och bäddade ner mig i sängen. Roade mig senare med att baka kakor och det slutade med att brandlarmet körde igång. Inte min dag helt enkelt. Dock har barnen vart bra, så jag överlever.

Ser fram emot helgen nu. Fotboll, gym, utgång och dc. Inte illa alls!

ps

Har brutalt nog fått Elektropop på hjärnan. Hm

Söndag

Det kliar. Jajjemensan. Det kliar.

Jag var hurtig såhär på en söndag och gav mig av för att vandra på en stig bredvid Goose Creek river och Potomac River och detta uppskattade myggorna väldigt mycket. Så det kliar. Jag hade med mig min kamera och varje gång jag stannade för att ta ett kort blev jag brutalt attackerad. Men det var en härlig promenad. Klibbigt varmt, men inget regn. Jag såg ekorrar och fåglar. Försökte desperat få kort på en cardinal fågel, men det var hopplöst. Dock hittade jag en vacker fjäril som jag förföljde från blomma till blomma. Detta uppskattade myggen ännu mer, för nu satt jag stilla med händerna i vädret för att få bra bilder. Nu har jag myggbett på mina fingrar. Hm.

Tillsist kom jag fram på en golfbana och tillslut till en parkering med karta. Insåg att jag skulle behöva gå igenom hela bostadsområdet för att komma hem och mina ben var redan väldigt klibbiga. Så jag ringde min värdmamma som ändå var ute på vift och 20 min senare blev jag upphämtad. Uppskattas!

Kvällen har spenderats med mina fina tyskar. Vi åt på Panera och sen tittade vi på tv hemma hos Alissia. Hon var dock något deppig eftersom hennes bil inte startade hemma hos Sarah och hennes värdpappa är på semester tills på fredag. Dock löste det sig och jag körde henne till värdfarföräldrarnas hus där hon fick låna deras bil. Det slutade med att vi stod på uppfarten och pratade i 1,5 timme. Jag älskar spontansamtal!

Helgen har gått fort som vanligt. Jag ska nu mysa med min käre Potter och sova gott. Ny vecka på g.

Fredag

Har haft en sån himlans fin dag. Jag är trött och ska sova, men kände bara för att dela med mig.

Började tidigt. Gick upp med barnen, fixade frukost, kickade iväg dom till skolan. Åt lugn frukost, åkte iväg på spinning, duscha, köpa jeans.

Sen i 1,5 timma innan barnen kom hem skypade jag med tre favoriter. Samtidigt! Carro i Borås, Rebecka i Göteborg och Allison i Florens. Underbart att prata med alla av dom. Gud vad jag längtar efter dom! Allison längtar efter Sverige, men jag har sagt åt henne att hon får inte åka dit innan jag kommer hem. Det är ju onödigt. Jag åker till hennes land och då flyttar hon till Italien. Haha.

Jobbdagen var långt ifrån ansträngande. Jag lät flickorna spela spel på min dator. Sen hade vi playdate hos en vän i en timma. Slut på arbetsdagen! Jag slutade tidigare idag pga fotbollsmatchen.

Vilket förövrigt var helt awesome! Tänk dig riktig amerikansk high school film. Där har du det. Cheerlederna såg väl kanske inte lika "perfekta" och gamla ut. Men förövrigt. Stämningen var enorm! Ni som gått på Fässbergsgymnasiet de senaste 3 åren, tänk er Slaget om Innerstan. Plus föräldrar. Varje fredag! Där kan vi prata om skolanda. Idag mötte "mitt" lag sin rival dessutom så det var smockfullt. Jag tror det var närmare 7000 personer där. Ja, ni läste rätt. På en High Schools fotbollsmatch. Laget jag hejade på var Stone Bridge, för Sarah och Alissias kompis Aaron spelar där. De mötte Broad Run. Det började helt kasst. Först och främst fattade jag ingenting. Var är bollen? Hm, okej, böghög där. Hm. En till böghög. Nämen. Touchdown!

Efter första halvleken låg Stone Bridge under med 0-24. Det såg illa ut. Men andra halvan av matchen. Jösses. Jag skrek mig nästan hes och jag blev nervös. Tillslut var de uppe i 24-24. Dock tog tiden slut och det blev förlängning. Vi detta tillfälle stod vi alla upp och skakade. Det var som straffläggning i vanlig fotboll. Det hela slutade med att Stone Bridge sparkade bollen över stolparna och vann!

Efteråt åkte vi hem till Aarons familj. Fantastiskt trevliga föräldrar. De satt mest och diskuterade matchen, medan jag kände mig som ett blåbär. Dock blev det tillsist väldigt sent och det blev dags att åka hem. Så. En väldigt händelserik dag. Känns som jag borde vara tröttare eftersom jag vart uppe i 19 timmar nu. Det kommer. Så fort jag nuddar kudden. Jag kommer sova gott, efter en sån här fin dag!

Saknad

Att vara au pair är ju inte direkt en dans på rosor som alla som varit/är au pair har fått upplevt. Men en av de sakerna som jag tycker är tuffast är att lära känna människor. Inte själva delen att lära känna dom, men just det att de kan när som helst åka hem. Jag har haft oturen nog att många av mina vänner har åkt hem eller flyttat. En dels år har tagit slut. De andra har rematchat. Och det finns liksom inget man kan göra åt det. Man är så utsatt här egentligen. I Sverige. Visst, folk flyttar hit och dit, men inte så långt bort att man inte kan träffas. Här flyttas det bort till Texas och andra onödigheter.

Jag saknar Sarah, som blev min första vän här. Som hjälpte mig att känna mig hemma och visade mig runt i området. Jag saknar Christina, som jag kom väldigt nära väldigt fort. Hon bor kvar i landet, men som sagt. Texas är en bit bort om man säger så. Jag saknar Vanja, som jag lärde känna och umgicks mycket med. Hon gick olyckligtvis in i rematch och var tvungen att åka tillbaka till Sverige. Jag saknar Tina och Caroline, vilka jag träffat från och till ända sen jag kom hit. Underbara tyskor vars år tyvärr tog slut.

Så mina vänner har försvunnit på olika sätt. Det gör mig ledsen, men det är så au pair livet är. Vissa försvinner. Men sen är det alltid nya som kommer och man får glädjas åt den tanken istället. Och förhoppningsvis kommer jag träffa alla igen när jag kommer hem.

Känner mig härligt trött efter en halvtimmas simning tillsammans med Sarah. Det är inte bara helgerna som går fort. Även veckorna flyger förbi. Imorgon är det redan torsdag. På fredag laddar jag för min första riktiga fotbollsmatch. Sarah och Alissia är vänner med en amerikansk kille som spelar. Så på fredag är det high school football game som gäller! Ska bli jättekul!

Nu sitter jag och tittar på Vänner som jag spelade in igår kväll. Snart ska jag krypa ner och sova. Ute öser regnet ner. Just nu är det lugnande. Hösten är verkligen här!

Helgen kom och försvann. Jag har dock hunnit med mycket och träffat massa folk.

I lördags gick jag upp tidigt och åkte iväg till Dulles för att umgås lite med Sarah och Alissia. Vi tog en kaffe på Starbucks och sen shoppade vi lite innan jag behövde åka iväg igen. Jag tog bilen till tunnelbanestationen och efter några turer hit och dit gick jag upp i Bethesda, Maryland. Jag hade nämligen bestämt träff med Elina. Det roliga med Elina är att hon och jag har gemensamma vänner hemma i Göteborg, vi har även träffats runt 5 gånger. Nu är hon också au pair och bor utanför Baltimore, MD. Hon bor tyvärr inte tillräckligt nära för spontanträffar, men nära nog i USA-mått. Vi hade fyra mycket trevliga timmar med massor med prat. Runt 6 så sa vi hejdå och jag begav mig hem igen. 2 timmar senare var jag hemma och tog en lugn kväll framför tvn.

I söndags gick jag upp tidigt igen. Den här gången var det Sarah som ville ha med mig på Latin heat. Och vi peppade varandra genom att bestämma detta, annars hade vi båda nog legat kvar i sängen. Jag var något trött efteråt, men kände mig härligt utmattad i musklerna. Väl hemma var det skype som gällde. Mamma, Carro och Nathalie. Mina käkar värkte efter det. På eftermiddagen sen blev jag upphämtad av en tysk au pair som heter Maike. Det var nämligen au pair möte igår. Vi skulle åka och vandra. Hon var bakis och jag var opepp, men det var riktigt roligt att lära känna henne. Jag har träffat henne många gånger i poolen, men vi har aldrig riktigt haft en lång konversation. Efter mötet så åkte vi och åt middag tillsammans. Hemma sen hade jag påbörjat inspelningen av Emmy-galan så jag tittade på den. När jag började var jag 2 timmar efter orginalsändingen, men när jag väl var klar, så hade jag tjänat in 50 min genom att spola förbi reklamen. Hm.

Så ja. En härlig helg. Nu börjar en ny vecka och jag hoppas att det kommer bli en bra. Inga bråk om läxor och barn som faktiskt somnar när man kickar dom i säng. Men man vet aldrig.

Idag har inte varit en särskilt bra dag. Att vakna 5 på morgonen och må hemskt illa är inte superkul. Dessutom att spy och sen vakna vid 6.30 för att spy igen gör det bara värre.

Jag orkar inte med dessa eviga bråk om läxor. Han vill att jag ska säga svaren till honom. Det går emot mina principer. Han sitter och gnäller och klagar på allt och jag försöker. Jag försöker verkligen. Men han gör det omöjligt för mig. Och visst. Jag förstår. Du har fått en hel hög med läxor och vill leka istället. Men jag gör allt jag kan. Åh, kommer det vara såhär varje vecka kommer jag bryta ihop och göra läxorna åt ungen bara för att slippa skiten.

Så nej. Dagen har inte varit ultimat. Jag hoppas både jag och barnen är på bättre humör imorgon. Men man vet aldrig.

Så blev det lördag och jag har vart ledig och hemma för första gången på ett tag. Det har varit avkopplande. Lite Gossip girl, lite klapp på hundar och lite gym. Bucko blev förövrigt kastrerad igår och är allmänt gnällig nu över plaststruten han måste ha runt huvudet. Jag tycker något synd om honom. Han lyckas nu vara ännu mer klumpig och går in i allt med struten. Söt.

Ska man nu sitta och gnälla lite kanske. Min värdmamma, mormor och min värdpojke ska på Redskins imorgon och jag ska vara hemma och passa flickorna. Skulle väl funka bra, i fall att det inte var så att det är Tinas avskedsmiddag imorgon. Jaja, familjen ställer upp för mig, då får jag ställa upp för dom. Sen för att gnälla på en mer i-landsnivå så måste jag meddela hur obekvämt plattbröstad jag känner mig i min nya lila sportbh. Sen så kan jag också gnälla lite över gårdagen. Inte själva gårdagen i sig, för det var roligt. Jag, Sarah och Alissia gick till Velocity 5 för att umgås. Och där kommer det gnälliga. Stället drar nämligen ihop till en klubb runt 10 snåret och de var kassa med att kolla id, så jag hade kunnat dricka lite. Men här i USA så tar man ju bilen överallt. Så det var bara att surpla cola och se glad ut.

När jag nu skriver detta så inser jag att oj, man kan ha betydligt större problem än detta, så ha överseende på gnället. Tack.

Förövrigt så surrar hela USA om 10 års jubileet för 9/11 just nu. Många är rädda över att det ska hända något. Någon ny terrorattack. Jag förstod inte riktigt hur stort allt var tills jag kom hit. Det är klart alla i Sverige vet vad som hände den dagen och sörjer de döda. Men det är inget mot hur det är här. Det påverkade hela landet. Många platser i DC har nu betydligt strängre regler på var offentligheten har tillåtelse att gå. Innan 9/11 var det enkelt att få gå en tur av vita huset. Nu måste man genomgå en komplicerad process. Och det hände så nära här dessutom. Ett av planen kraschade ju i Pentagon och ett annat var menat att krascha i US Capitol. Det är hemskt att tänka på. En av min värdmammas vänners bror jobbade i ett av tornen när det hände. Det är så nära här. Och jag lovar. USA kommer aldrig glömma.

Börjar bli trött nu. Förhoppningsvis kommer jag och flickorna ha en alldeles förträfflig dag imorgon och jag kan ta med dom bort till Tina för att i alla fall titta in och säga hej. På måndag är det dessutom dag för avskedmiddag för Caroline, så det känns skönt, för då har jag tid att träffa Tina igen en sista gång innan hon åker hem på onsdag. Jag kommer sakna henne. Men så är au pair livet. Några åker. Nya kommer. Sånt är livet.

Ska till gymmet nu. Kan förhoppningsvis bygga på smidigheten lite. Hm. Återkommer i kväll med ett nytt inlägg. Håll ut!

Men shit vad allt går upp och ner då. I förrgår kändes allt kasst. Idag mår jag toppen! Gick upp tidigt, följde med barnen till bussen och sen åkte jag iväg till gymmet och gick på ett spinningpass. 1 timma ren utmattning, men gud så härligt det kändes efteråt. Hoppade in i bilen och var hemma vid 10.30. Då är huset alldeles tomt och jag partar runt själv här hemma med hög musik och tvättar. Jag har redan hunnit mycket och barnen kommer inte hem förrän om 2,5 timmar.

Jag vet inte om jag nämnde det, men min värdmamma slet i helgen och fick klart alla barnens rum, så alla tre är städade och iordninggjorda. Hon rensade till och med flickornas garderob som nu är hur organiserad som helst. Känns fantastiskt faktiskt. Jag bäddar deras sängar varje morgon och ser om det finns nåt mer att göra och ska nu verkligen se till att hålla alla rummet fina. Och plockar jag undan varje dag , så vet jag att det är möjligt.

Regnet öser ner som vanligt, men idag stör det mig inte lika mycket. Just nu är humöret högt och jag känner mig grymt motiverad att göra massor med saker. OCH! Jag äter majskolv till lunch! Stört gott!

Someone like you

Fantastisk låt!

Regnregnregnregn

Det blev bättre. Idag kändes det lättare igen. Fick åkt bort till gymmet och tränat för första gången på ett par veckor. Kändes jätteskönt och nu börjar jag riktigt seriöst. Upp vid sju och gå med barnen till skolbussen. Inte för att jag måste, men för att det är ett sätt att få upp mig på morgonen och få en bra start på dagen. Imorgon blir det Latin Heat 08.30. Kommer vara smått död efter, men är hemma till typ 10 igen och har sen 5 timmar kvar innan barnen kommer hem, vilket inte är fy skam.

Fick dessutom träffat tyskarna också. Härmed hänvisar jag dom som Sarah och Alissia istället för att säga tyskarna. Finns ju en del tyskar här i området, så det kanske blir lite svårt att hålla koll. Haha. De är verkligen jättetrevliga. Jag känner mig något påträngande, eftersom de känner varandra så bra redan, men tror det kommer gå över när jag lärt känna dom bättre. De är väldigt lätta att prata med, vilket är bra.

Förövrigt är sommaren typ helt över nu. Regnet bara öser ner. Varje dag. Öser och öser. Det kan vara mysigt, javisst, men efter ett tag blir man ju rätt trött på det om man säger så. Nu ska jag krypa ner i min säng, dricka te och lyssna på Harry Potter innan det är dags att sova. Har varit en lång dag.

Idag har det varit lite lågt. Det började bra. Jag fick äntligen sovit ut, fixade ordning i mitt och barnens rum och skypade med mamma. Barnen var som de var. Min värdpojke hade fått sitt första stora lass med läxor och ställde till med en stor scen och sög musten ur mig.

Men det var först på kvällen som det verkligen började gå neråt. Vanja har åkt, tyskarna ställde in och jag bara kände mig... Ensam. Mer ensam än på mycket länge. Jag åkte iväg i regnet. Ensam. Köpte en kaffe. Ensam. Drack den ute i regnet. Ensam. Jag vet att det bara är en svacka. Men det är så tufft här ibland. Jag saknar mina vänner. Massagestund med Rebecka, förfest med Ida, fika med Nathalie, Trädgårn med Carro, filmkväll med Simon, mys med Lina. Det är dagar som dessa man vill hem. Bara för en stund. Bara för att vara med dom som känner en bäst. Som har stöttat en genom dåligt.

Jag vet att det kommer vara bättre redan imorgon. Det är så det fungerar. Men när det är lågt. Så är det lågt. Andas. Imorgon är en ny dag.

Tillbaka till vardagen

Idag åkte Frida. Sorgligt, men hon kunde inte stanna för alltid. Hur mycket jag än älskade att hon var här, är det ändå skönt att gå tillbaka till det normala.

New York för övrigt var awesome! Jag kände mig riktigt grym som guide, kartläsare och planerare. Lyckades få in nästan allt sevärt på bara en dag. Det var snabba ryck, men ändå inte för stressat. Det hela avslutades med en trip upp i Empire State Building, vilket verkligen var ett perfekt avslut och fantastisk utsikt som får en att tappa andan. Vårt fina "fem stjärniga" hotell var acceptabelt och vi sov gott utan störningar. Alltså en riktigt lyckad helg. Frida är förövrigt inte hemma i Sverige än, vilket känns lite konstigt. Jag hoppas allt går bra på flygresorna. Hon borde nog vara framme i Paris nu.

Olyckligt nog är det en högtid på måndag vilket både innebär att banken inte skickar min lön förrän på tisdag (Och jag är mer eller mindre helt pank efter New York) och att barnen kommer vara hemma en extra dag. De har redan gått mig på nerverna idag och då tog jag ändå pauser för att skypa och köra Frida till flygplatsen. Fick precis nu brutalt kicka flickorna i säng, då dom fortfarande lekte i rummet bredvid mitt. De är hopplösa och deras attityd mot mig är inte okej.

Hursomhelst så ska jag nu sova. Jobbar igen lite tid för den tiden jag var ledig, så det blir bara att hoppas att barnen uppför sig dessa två dagar innan skolan börjar igen. Sen börjar vardagen, där jag ska ta igen missad träning och diet och umgås med tyskar. September har nu börjat och tiden rullar på som vanligt. Det har blivit kyligare och det känns som att sommaren stort sett är över. Sorgligt på ett sätt, värmen och allt kommer jag sakna. Men hösten är välkommen. Jag har precis köpt en fabulös höst och vinterjacka som jag glatt kommer bära hela säsongen. Sådana saker hjälper. Jag hoppas det kommer bli en fin höst!