1 vecka kvar

Jag kan verkligen inte förstå att det är dags. Om bara en vecka åker jag. Lämna allt som man känner till och kasta sig ut i det okända. Det pirrar. Men klart är jag orolig att jag inte ska trivas, ha alldeles för mycket hemlängtan och inte komma överrens med familjen.

Men förhoppningsvis kommer det bli ett äventyr som jag kommer minnas resten av livet. Jag har velat detta så länge så det känns så sjukt att det äntligen är här. Mitt huvud är fullt av packplanering just nu. Allt man vill ha med sig.

Mitt första avsked hade jag för några veckor sen, när Lina skulle åka iväg till Thailand. Idag hade jag mitt andra. Nathalie som varit nere i Göteborg i några dagar skulle tillbaka till Stockholm och vi fikade på centralen. Vi kramades på tåget och sen fick jag lämna henne där. Det kändes tufft. Ett år utan min Nathalie. Och det kommer bara bli värre. Familjen... Det är den enda som inte är roligt med att jag ska åka. Alla avsked.