På söndagen blev det Ihop igen. Elina hade aldrig vart där, så jag var ju tvungen att introducera henne, haha. Runt fyra tiden var hon tyvärr tvungen att åka. Hon är en sådan person som jag bara kan prata med hur mycket som helst. Och när man ska skiljas åt, så går det inte, för det finns alltid mer att säga. På kvällen följde jag med min värdmamma och värdpojke och åt cheeseburgare. Väldigt gott och trevligt. Jag och min värdmamma har alltid saker att prata om och det känns som vi bara kommer närmre varandra, vilket suger lite också, eftersom jag ska åka snart.
Tre mer nätter i mitt rum, två normala jobbdagar kvar. Jag förstår verkligen ingenting. Det kan väl inte vara dags redan? Om lite mer än två veckor åker jag iväg på min semester. Jag kan inte förstå vart tiden har tagit vägen. Läste precis mina första inlägg hos familjen i feb förra året. Jag var så förväntansfull och glad. Och jag är nu så glad att det faktiskt blev så bra som jag hoppades att det skulle bli!