Sarah ringde och meddelade att hon kunde få skjuts till köpcentret vi skulle till och frågade om jag kunde tänka mig att ta bussen själv. Självklart. Jag fick vägbeskrivning till busshållplatsen och gick ner för att gå. Men så kom jag ju på att jag var helt ensam hemma och inte hade några nycklar och kan inte larmkoden. Vad gör man? Jag försökte desperat ringa både värdmamma och mormor men fick inte tag på nån av dom. Sen låste jag ytterdörren och gick genom garaget, tills jag kom på att jag inte kan stänga garageporten när den väl är öppnad. Det alternativet gick bort. Klockan tickar och bussen går snart. Jag skrev en lapp, försökte mig på larmet som verkade funka och lämnade ytterdörren olåst.
Jag hittade enkelt till busshållplatsen och njöt av det härliga vädret. 20 minuter senare var jag framme och träffade Sarah. Vi gick runt i ett antal timmar. Jag hittade två plagg, varav ett var en tröja jag sett på HM hemma, men inte köpte för att jag skulle åka. Haha, flyt ibland. Känns dock lite tråkigt att köpa kläder på hm, som man faktiskt har hemma. På hm ringde min värdmamma upp mig och frågade varför jag hade ringt. Jag förklarade situationen och hon försäkrade mig att det var ingen fara. Äntligen kunde jag slappna av fullt ut.
Efter shoppingen begav vi oss till The cheesecake factory, som inte bara serverar cheesecake utan också väldigt god mat. Jag festade loss på lax och potatismos, men sparade en del för att kunna få plats med en cheesecake. För jag menar. Man kan ju inte äta på the cheesecake factory utan att äta cheesecake. Oreo cheesecake. Riktigt gott, men gud vad mastigt. Varken jag eller Sarah orkade hela våra. Linus, var är du när jag behöver dig?
Nu har jag suttit och pillat på min Blackberry. Spännande telefon med en massa extra funktioner. Stannar uppe längre än jag planerar som vanligt. Godnatt.
Du får spara tills jag kommer helt enkelt :P
SvaraRadera