Dagens bild

Mysig skridskodag på Liseberg med några av de finaste jag känner.

Oh ja. Jag trivs fortfarande riktigt bra. Speciellt med värdmamma och mormor. Barnen är mysiga, men är på riktigt jobbigt humör just nu. Det är omöjligt att ha en lugn middag för tillfället. Men förhoppningsvis lugnar de ner sig snart.

Igår när jag vaknade mådde jag inte alls bra. Förkyld och kände mig febrig. Gjorde mig ändå redo för att åka med till flickornas födelsedagskalas. De hade det på ett ställe som hette Cookology där alla barnen fick hjälpa till att laga maten de skulle äta. Alla verkade tycka det var roligt. När barnen skulle blåsa ut ljusen på tårtan och alla hade sjungt ville flickorna att jag skulle sjunga på svenska. Haha. Okej. Det var bara att ställa sig och sjunga "Ja må dom leva" inför alla gästerna. Det är vid sådana tillfällen jag känner mig glad att min röst är såpass bra att jag inte skäms för att sjunga offentligt.

På kvällen var det dags för Oscars galan. Kändes skönt att äntligen kunna se det utan att behöva stanna uppe hela natten. Jag var riktigt nöjd med vilka som vann också. Härlig kväll.

Dagens bild

Har en idé. Jag fick en digital fotoram av mamma och pappa i avskedspresent. Jag har lagt in massor med kort i den och varje dag visar jag upp ett nytt. Så jag tänkte att jag kunde lägga upp dagens bild här varje dag.

Underbart minne från förra året. Berlin med klassen. Detta är ett monument nära Brandeburger Tor.

Födelsedag

Har haft en riktigt fin dag. Flickorna fyllde sju. Det måste firas. De fick sina presenter nere i vardagsrummet och de fick massa fint. Sen blev det kanelbulle med frosting(?!) till frukost. Spännande.

Resten av förmiddagen ägnades åt att försöka montera cyklarna flickorna fick. Svårare än var det såg ut kan jag meddela. På förpackningen stod det att det skulle ta 15 min. Haha. Åh nej. Tog mig och värdmamman över två timmar om inte mer. När de väl var klara var det dags för alla för att göra sig iordning för att åka iväg för att åka till en restaurang för att äta födelsedagsmiddag. Restaurangen var fantastisk! Den var stor och hade flera olika rum. Vi satt i det största som var en lada, som flyttats hit från en annan stat. Den var underbar och vi fick ett bord precis vid eldstaden. Maten var jättegod och barnen uppförde sig bra. Mysigt helt enkelt.

Väl hemma fick flickorna blåsa ut ljusen på sin tårta. Lite för mycket frosting för min smak, men i min familj tackar man aldrig nej till tårta!

Nu sitter jag i vardagsrummet med värdmamma och mormor. Barnen var på riktigt bråkigt humör när vi kom hem, så de blev skickade till sängen väldigt tidigt. Enligt de båda vuxna har det här varit den värsta veckan på riktigt länge. Förhoppningsvis blir nästa bättre. Imorgon är det dags för kalas för flickorna. Spännande.

En vecka

Nu har jag varit här i en vecka. Jag trivs mycket i familjen. Det känns verkligen som att de alla gillar mig och är glada att jag är här. Jag fick ett sånt fint mail från min värdmamma igår där hon skrev tack. Tack för att jag kom hit och för att jag gör ett sånt bra jobb. Hon uppmuntrar mig till att träffa nya vänner och hitta på saker och det känns jättebra. Dom kommer bara bli glada ifall jag bestämmer mig för att åka till New York över en helg eller att jag tar bilen till Leesburg för att träffa Emilia. Vilken underbar familj jag hamnat hos!

Imorgon fyller flickorna år. Ska bli spännande och se hur födelsedagar firas här borta och hur mycket presenter de kommer få. Värdmamman berättade nyss att hon köpt cyklar till dom. En riktigt bra present tycker jag. När våren börjar komma får vi lära dom att cykla. Förhoppningsvis kan jag skaffa en också och sen kan vi alla cykla ner till town center för att köpa glass på sommaren.

Nu ska jag ringa banken och gnälla över att jag inte kan skapa ett onlinekonto för att jag inte har nåt social security number. Hoppas allt löser sig och att jag sen kan skicka över pengar från mitt svenska konto till det amerikanska. Nu kanske man inte ska prata om pengar så mycket, men jag ville bara nämna att jag fick min sista svenska lön för någon dag sen. Känns riktigt bra. Nu kommer jag ha råd att göra allt jag vill när jag är här!

Mitt hem

Snow day?

Idag har jag fått känna på hur klena amerikanare är när det gäller snö. Det snöade lite igår kväll och låg lite på gatorna i morse. Okej, ingen skola. Hm. Imorgon kommer i alla fall bli min första dag när jag kommer vara ensam i huset. Jag kommer springa runt och ta massa kort, för jag vet att folk där hemma är intresserade av hur det ser ut här. Sen ska värdmormor ta med mig till banken och hjälpa mig fixa bankkonto.

Idag har jag spenderat massa tid med den svenska au pairen Sarah som bor några hus bort. Hon var jättetrevlig och hon visade mig runt på town center. Känns skönt att ha någon i närheten som kan komma med bra tips. Hon har ju bott här betydligt längre än jag.

Börjar komma in i det nu. Tanken att jag bor här är fortfarande konstig. Jag börjar lära känna familjen, men såklart kommer det ta tid. Barnen är roliga att vara med, men de bråkar mycket med varandra som syskon brukar göra. Varför kan inga barn vara som mig och Linus? Haha. Okej, vi bråkade säkert när vi var i den åldern.

Men på ett sätt längtar jag till när jag kommer känna mig helt hemma och bekväm med allt. Just nu känns allt tillfälligt. Det kommer. Jag vet.

Jag har nu varit i USA i en vecka. Men så mycket har hänt att det känns mycket längre. Jag längtar inte hem, men såklart saknar jag folket där hemma. Jag har också börjat sakna de härliga människorna jag träffade på au pair skolan. Jag gissar att jag börjar bli sällskapssjuk.

Första dagen med familjen

Jag vaknade upp i min säng. Underbar känsla. Jag gick upp hyfsat tidigt för att kunna prata med mina föräldrar och med Frida på skype.

Barnen var redan uppe när jag gick ner. Jag klappade på marsvinet och fixade sen frukost åt dom. Några läskiga våfflor med sirap på. Lyckades värma dom för länge så dom blev alldeles hårda. Hm... Maten är alldeles annorlunda här, men jag försöker tänka att den svenska maten är inte bättre bara annorlunda. Jag får helt enkelt introducera svenska maträtter. Köket är underbart och stort, så det kommer på fint att laga mat där. Det känns inte riktigt som mitt hem än. Det kommer nog ta ett tag.

På kvällen var vi på bio. Justin Bieber, Never say never. En av flickorna älskar honom och fick med hela familjen. Den var rätt rolig, för fansen på filmen var helt galna. De ÄLSKADE Justin Bieber mer än nåt annat. Jag blev överraskad över hur bra han sjöng, men tycker inte särskilt mycket om hans låtar eller utseende. Det roligaste var ändå att tjejerna bakom oss skrek så fort han visades på bild typ. Och sjöng med på alla låtarna. Vilken hysteri.

I'm in Virgina, bitch

Nu sitter jag här. På min säng. I mitt rum. I mitt hus. I mitt område. I min delstat. Jag är verkligen här. Familjen mötte upp mig när jag kom med bussen, efter en lång bussresa genom några olika delstater. Det kändes bra direkt. En av barnen kom springandes och kramade mig och alla hade gjort ett "Välkommen Jennie" plakat. Så sött.

Nu har jag gjort mig hemmastadd i det sinnessjukt stora huset. Köket är underbart och mitt rum. Mitt rum. Herregud. Det är så fint.

Imorgon ska familjen visa mig runt i området. Ska bli jättekul.

I love New York

New York City

Hela denna dagen har vart så sjukt overklig. Vi satt på bussen från skolan på Long Island, åkte in i en tunnel och sen var vi där. Manhattan. Och allt ser ut som det gör på film. Bara att det är ännu mer speciellt. Det är den mest spännande stad jag nånsin besökt. Har aldrig sett något liknande.

Först satt vi mest på bussen med vår otroligt härlige guide Tony, som visste absolut ALLT det fanns att veta om New York och vad som ligger var. Vi tog färjan till Staten Island och tillbaka för att ta kort på frihetsgudinnan. Tillsist släppte bussen av oss på Rockafeller Center där vi åkte upp till toppen och beundrade hela Manhattan.

Efter det var det fri tid. Jag, Emilia och Heidi gick tillsammans och nämnde upprepande att: "Vi är på Manhattan!" Ingen av oss kunde förstå det. Jag kände att jag inte kunde sluta le.

Det enda som var negativt var att vi hade alldeles för lite tid för att uppleva allt man vill i New York. Vi var inne på Forever 21 i slutet och stress-shoppade. Det ryckte i mina shoppingfingrar och jag köpte två plagg. Efter det var det dags att bege sig till 34 street 5th avenue för att åka med bussen hem igen.

Vädret har varit underbart hela dagen. På kvällen gick vi i bara våra tröjor för det var alldeles för varmt med jacka på. Så skönt att uppleva lite vår!

Kort kommer imorgon, jag måste verkligen sova nu. Måste se fräsch ut imorgon när jag ska träffa värdfamiljen! Jag är så nervös och förväntansfull samtidigt. Virginia, here I come!

Kvällen roligaste. Lyssnar på Nrj's webbradio just nu. Och plötsligt börjar deras morgonshow. Och jag sitter här och planerar att gå och lägga mig nu. Sjuk känsla, man fattar liksom inte riktigt... Godnatt

Tredje dagen

Man börjar vänja sig nu. Jag sover fortfarande underligt, men det blir säkert bättre snart. Dagen har innhållt flera timmar med lektioner. Lite segt, men ändå nyttig information. På kvällen fick vi lite safety information från en polis. Gullig och rolig var han och det var go stämning i salen. Han utspelade lite olika situationer och jag blev den som fått stopp på bilen. Jag hade tydligen en prick i registret för att ha druckit alkohol på allmän plats i rollspelet. När han frågade om det så ljög jag och då satte han på mig handklovar. Haha.

Efter sista lektionen gick vi svenskar ut från skolområdet för att komma bort lite och spana på omgivningarna. Det blev att vi tog en skön promenad i området och tittade på husen, lokala skolan och brandstationen. Härligt att sträcka lite på benen.

Imorgon laddar vi alla för turen till New York! I'm so excited! Nu är det dags att sova, kommer bli en händelserik dag imorgon. Kameran kommer gå varm imorgon, det kan jag lova er!

Long Island

Jag är här. Helt otroligt. Gårdagen var så sjukt lång, påfrestande och spännande! Flyget från Landvetter till Frankfurt var piece of cake och sen hittade jag alldeles utmärkt till gaten där planet skulle gå från. Där träffade jag på sju andra svenska au pairer och kort därefter gick vi på.

Största planet jag nånsin åkt med. Och alla fick varsinn TV i ryggstödet framför. Så även fast jag satt bredvid tre au parier så blev det ändå mest film de första timmarna.

Resan gick bra fram tills att det var ungefär 35 minuter kvar och landningen påbörjades. Det var tydligen otroligt blåsigt på Newark och det blev mycket turbulens. Jag är inte direkt flygrädd, men när det börjar skaka såpass mycket blir jag orolig. Även fast man vet att risken att ett plan störtar är typ 1 på miljonen, så blir man ändå rädd.

När planet närmade sig marken för att landa gasade det på igen. Det blåste för mycket för att det skulle kunna landa. Där började den verkliga paniken.

Jag satt och hyperventilerade och mådde sjukt illa. 20 minuter senare var vi äntligen på fast mark igen. Det är få gånger jag har varit rädd för mitt liv innan. Sjukt läskigt.

Efter diverse kontroller och procedurer kom vi äntligen fram till chauffören som skulle köra oss till skolan på Long Island. Resan dit tog ytterligare två timmar. De flesta sov, men jag var alldeles för upp i varv för att kunna koppla av. Istället satt jag och kramade stenen jag fått av Carro och tittade på allt som fanns att se på vägen.

Tillsist var vi framme på St John's University och fick snabb information om anläggningen. Jag var fortfarande uppe i varv och la mig inte förrän 0.30 lokal tid, 06.30 svensk tid. Utmattad.

Idag har vi haft lektioner hela dagen. Det är personer från hur många olika länder som helst här. Jag delar rum med en tysk och en brasilianare till exempel. Jag hänger ändå mest med svenskarna. En bekvämhet. De är otroligt trevliga och jag trivs bra här. Imorgon är det ännu en dag med lektioner och sen på torsdag är det dags för sighsing turen i New York. Helt fantastiskt! Och den fick jag tydligen betalt av min underbara värdfamilj som dessutom gav mig en presentkorg från Cultural Care. Jag längtar efter att få träffa dom!

Today's the day

Sista blogginlägget i Sverige. Nästan allt är färdigpackat, rummet ser ovanligt tomt ut. Sista frukosten hemma är avklarad och vi ska snart åka iväg till flygplatsen. Allt är overkligt. När jag gick upp i morse kände jag mig väldigt konstig. Huvudet kändes lätt på nåt sätt. Som jag inte riktigt hade allt luft i kroppen som jag behövde. Det pirrar och känns konstig. Men samtidigt känns det alldeles fantastiskt! Det är äntligen dags. Kommer bli en lång dag.

Adjö kära Sverige! Vi ses nästa år. Då har jag förhoppningsvis upplevt ett helt fantastiskt år i USA!

Avskedsfest

Gårdagskvällen spenderades med mina kära vänner. Tyvärr var det inte så många som kunde komma, men de som kom gjorde hela kvällen underbar. Vi åt gott, tittade på Melodifestivalen och spelade buzz. Kanske inte så party, men det var en kväll jag behövde. Det är konstigt att krama dom farväl. Det känns ju bara som de åker hem, så ses vi snart igen. Men det är ju så det inte är. Och jag är ju blödig såklart. Men vi kommer ses igen. Ett år går fortare än man tror.

Imorgonimorgonimorgonimorgon

Imorgon är det dags. Den här tiden mellan jag fick min match och avresa har gått otroligt fort. Och jag trodde jag skulle förstå att jag skulle åka när tiden var inne. Men jag förstår det verkligen inte. Jag förstår inte att om ungefär ett dygn kommer jag lämna Sverige i ett år.

Det bubblar i magen av nervositet och förhoppningar. Jag ska få se New York, något jag drömt om i nästan hela mitt liv. Få bilda egna uppfattningar om USA. Jag kommer få uppleva hur det är att bo i ett annat land. Få massor med nya upplevelser. Spännande helt enkelt. Man vet aldrig vad man kan förvänta sig.

Imorgon kommer jag befinna mig i ett land jag aldrig varit i. Jag kommer påbörja ett äventyr som jag kommer minnas i hela mitt liv. Jag bara hoppas att det kommer bli bra som jag vill att det ska vara. Den som lever får se...

Melodifestivalgenrep

Awesooome!

Heldag på stan

Nu är jag väldigt trött. Det blev verkligen en heldag. Åkte in till stan tidigt för att hinna äta hotellfrukost med Ida. Åh, det var så gott. Helt klart att värt att gå upp tidigt.
Ida åkte hem, jag gick i stan. Fick handla det sista som jag hade planerat, bland annat presenter till värdfamiljen. Efter ett antal timmar i stan var jag helt slut. Tunga inköp och en tur hem till en teaterkompis i snöblandat regn och kall blåst var hemskt.

Sen var det dags för bowling. Det är inte direkt en av mina talanger, men det är kul i alla fall. Ludvig vann och Ida kom sist trots hennes fina teknik. Vi avslutade det hela med ett besök till bergakungen för att se Trassel. Riktigt bra film. Hade några rejäla skratt. Riktigt fin dag!

Packa för ett år...

Packningen är i full gång här hemma. Jag började det hela med att rensa min underkläderslåda och prova alla svarta strumpor. Några hade hål, dessutom var de omaka. Olika längd och så.

Efter det provade jag alla mina leggings. Och där var det många som hade hål. Fick slänga massor.

Sen planerade jag upp vad jag ska packa i mitt handbagage, för den väskan ska jag även använda i skolan i New york. Vilka kläder jag ska ha med mig där osv.

Mycket att tänka på. Jag är så rädd att jag ska glömma något. Jag har ju min packlista. Men då är jag rädd att jag ska ha glömt att skriva upp något. Min sista shoppingtur ska jag göra på torsdag. Ska handla presenter och lite annat som behövs.

Förutom packning hade jag myskväll med mor min. Vi åt på restaurang och gick på bio. Det var trevligt att spendera lite tid, bara vi. Vi fick pratat mycket om min resa och utbyta känslor. Och bion var väldigt bra. Det var The king's speech som vi såg. Den har blivit nominerad för 12 Oscars och eftersom jag planerar att se Oscarsgalan i år, ville jag inte sitta där och känna mig clueless för att jag inte sett filmerna. Den var riktigt bra. Jag hoppas verkligen Colin Firth får en Oscar för hans prestation. Sjukt bra!

1 vecka kvar

Jag kan verkligen inte förstå att det är dags. Om bara en vecka åker jag. Lämna allt som man känner till och kasta sig ut i det okända. Det pirrar. Men klart är jag orolig att jag inte ska trivas, ha alldeles för mycket hemlängtan och inte komma överrens med familjen.

Men förhoppningsvis kommer det bli ett äventyr som jag kommer minnas resten av livet. Jag har velat detta så länge så det känns så sjukt att det äntligen är här. Mitt huvud är fullt av packplanering just nu. Allt man vill ha med sig.

Mitt första avsked hade jag för några veckor sen, när Lina skulle åka iväg till Thailand. Idag hade jag mitt andra. Nathalie som varit nere i Göteborg i några dagar skulle tillbaka till Stockholm och vi fikade på centralen. Vi kramades på tåget och sen fick jag lämna henne där. Det kändes tufft. Ett år utan min Nathalie. Och det kommer bara bli värre. Familjen... Det är den enda som inte är roligt med att jag ska åka. Alla avsked.

Gårdagen var riktigt fin. Jag tog bilen till min gamla skola för att titta på treornas uppsättning av "Familjen Bra". De var jätteduktiga och jag är så glad att jag hann se den innan jag åker.

Jag fick dessutom spendera tid med mina älskade vänner. Vi tog oss ner till mölndals centrum efteråt och åt lite sushi och thai. Underbart sällskap och god mat.

Idag ska jag städa klart mitt rum. Det har tagit tid, precis som jag visste att det skulle göra. Fast först ska jag in till stan för att träffa Nathalie innan hon åker upp till Stockholm igen. Det kommer vara sista gången vi kommer träffas på ett år. Herregud. När man tänker så är det hemskt att jag ska åka. Alla människor som jag kommer sakna. Men det kommer vara värt det!