Hemma igen. Kan nämna att hemresan var om möjligt ännu mer brutal är ditresan. Min värdmamma säger igen att vi ska starta tidigt. Ändå är det jag som är uppe först och ser till att barnen får frukost innan buffén stänger. Vi äter den. Och är min värdmamma vaken? Nej. Från att komma från min otroligt punktliga och planerade svenska familj till hit. Jag går under lite. Vi kom inte iväg förrän 12. Och sen 12 plågsamma timmar senare var vi hemma. 12 timmar i bil funkar. Om det inte är så att man har tre uttråkade ungar i baksätet. Blargh.

Och här hemma har det nu i två dagar gått på som vanligt. Jag börjar bli rejält trött på mina ungar nu. De är sjukt uttråkade vilket innebär att de är flamsiga och tramsiga. Jag känner att jag snart inte orkar mer. Två veckor kvar efter denna innan skolan börjar. Det känns tragiskt att längta efter hösten. Men det gör jag. 9 timmar 5 dagar i sträck är för mycket!

Förövrigt börjar jag komma igång med träningen nu. Har raggat med mig Vanja, så nu får jag sällskap också, vilket är trevligt. Vi diskuterar spännisar på svenska utan att någon fattar. Såg en rejäl spännis idag som vi skrattade åt. Alltid lika roligt att titta på spännishörnan. Där står dom. Speglar sig. Tar upp några onödigt stora vikter och tränar med dom någon minut. Sen ska det spännas framför spegeln igen. Jösses.

Längtar efter helgen nu. Förlorade på ett sätt min lediga helg eftersom jag följde med familjen. 24/7 med barnen. Men det hade några ljusa stunder. En av mina flickor somnade i min famn i söndags. Jag smälte. Den stunden vägde lätt upp för alla dåliga stunder. Och sen fick jag se Gillette Stadium, min värdpojkes favorit fotbollslags hemmaarena. Det fanns ett museum bredvid och jag blev faktiskt lite peppad på amerikansk fotboll nu. Sen shoppade min värdfamilj loss i fan butiken. Oh herregud. Signerad hjälm. En miljon andra prylar. Jag nöjde mig med ett paket pennor jag.

Okej, nu ska jag se på Project runway innan det är dags att sova. Rätt mör efter träningen så jag kommer sova gott!