Igår var det jobb som gällde. Jag kände på mig att barnen skulle vilja gå till poolen. Gick upp vid nio för att jag hörde att ett av barnen var vaken. Gav henne frukost och åt lite själv. Sen kom hela familjen upp och det var presentöppning som gällde. För igår var det mors dag. Min värdmormor och jag åkte ut med barnen i fredags för att köpa presenter till sin mamma.
Under detta började jag känna mig något nere. Det kramades och pussades och jag började tänka på min mamma. Min älskade mamma, som jag inte träffat på snart tre månader. Det sved.
Eftersom jag inte direkt ville gråta framför min värdfamilj gömde jag mig på toaletten. Men jag kunde inte sluta gråta, hur mycket jag än försökte. Barnen stod utanför och ropade på mig, men jag försökte säga åt dom att jag skulle komma snart. Tillsist tänkte jag att jag inte kunde vara där mer och gick ut. Det gick bra någon meter tills barnen frågade vad det var med mig. Då bröt jag ihop igen. Min värdmormor kom ut från köket precis och frågade oroligt vad det var. Hon kramade om mig medan jag hulkade: I just miss my mother. Plötsligt kände jag mig som ett litet barn, som gråter efter sin mamma.
Min söta värdfamilj lät mig gå upp på mitt rum och ringa efter mamma. Eftersom jag visste att de inte skulle vara hemma, så ringde jag henne på mobilen. 30 minuter... Jag vill inte se den mobilräkningen sen... Men nöden har ingen lag. Efteråt mådde jag något bättre i alla fall.
Mina värdbarn var så söta sen. "I feel bad for you for missing your mother". Jag tror de blev lite chockade av att se mig gråta. De fattar nog inte riktigt hur det är för mig att vara här ibland. Jag saknar ju inte bara mamma direkt. Självklart saknar jag hela min familj. Det var mest saknaden efter mamma som var störst igår eftersom det var mors dag.
Resten av dan var fin i alla fall. Blev poolen som jag trodde, men barnen började bråka, så vi gick hem rätt fort igen. Och sen lekte jag skola med en av flickorna innan jag och Sarah blev upphämtade av Christina och vi tre åkte bort till Brambleton för att äta och gå på bio. Vi såg Something borrowed, som var jättebra.

En ny vecka har börjat nu. Jag vill att tiden ska gå långsamt, för snart åker Sarah hem. Jag kommer sakna henne väldigt mycket, speciellt våra promenader som vi tar minst tre gånger i veckan. Men sånt är livet helt enkelt.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar
Lämna ett avtryck