Långfredag

Kan meddela att jag äntligen bondat med pojken i familjen. Och vad var det som förde oss närmare varandra? Var det min fantastiska läxhjälp? Nepp. Var det mina brottningstricks? Nejnej. Var det mina goda pannkakor? No. Det var nåt underbart som kallas pokémon. Jag vet inte om jag har berättat detta innan, men jag är något av en pokémon-nörd, har alltid varit. Speciellt när det kommer till nintendos handhållna spel. Så i morse insåg han att jag hade fått mitt DS och dessutom spelade pokémon på det. Det visade sig att han hade ett likadant och plötsligt blev det jätteintressant igen. Jag tror inte han har spelat det på flera månader, men han har spelat det hela dagen idag. Han insåg att jag var väldigt kunnig när det gäller spelet och har frågat mig frågor om vilka typer som slår vilka hela dagen. Jag fick dessutom hjälpa honom att slå vissa tränare och komma vidare på kluriga stället.

- " You swedes are good at this"

Skönt att höra nåt sånt för omväxlings skull. Brukar mest få höra: "You're wierd..." Så äntligen har jag hittat något som bara vi kan göra med varandra. Spela bredvid varandra och prata om det. Yesyesyes!Dock har han en tendens att springa upp till mitt rum och ta mitt DS utan att fråga. Vilket innebär att jag kommer behöva gömma det framöver. Jag har en Victoria's Secret påse med trosor i på nattduksbordet, jag tror inte han sticker ner sin hand där i första taget. Haha.

Förövrigt har jag haft en fin dag. Lugn morgon som vanligt. Jag städade flickornas garderob och sen satte jag på en tvätt. Sen dekorerade jag och flickorna några kaninkakor. Mer än så blev det inte. Den här dagen har gått sjukt fort faktiskt. Hela familjen åkte sen iväg till min värdmammas kompis. Hon är också ensamstående mamma, med en son och hennes föräldrar bor med henne, precis som hos mig. Barnen lekte i källaren och jag satt och umgicks med de vuxna och drack vin. Ibland älskar jag att vara vuxen nog att faktiskt tycka det är trevligt att bara sitta och prata. De beställde pizza och när den kom så blev jag sittandes vid ett bord med fyra olika män som jag inte kände. Men det var bara trevligt. Jag berättade lite om Sverige och hur jag har det här. En av männen bodde på Irland, så han hade koll på Sverige och hade till och med varit i Stockholm.

Imorgon är jag ledig, vilket känns välbehövt. Trots att den här veckan faktiskt har varit betydligt lugnare än jag trodde att den skulle vara. Barnen har inte gått mig på nerverna, jag har bara fått bli irriterad någon gång och tiden har gått fort. Imorgon ska jag förhoppningsvis få tid att göra spenatstuvning och "flugsvampar" i härlig Andersson-Andreasen tradition. Det är ju påskhelg nu, men det känns verkligen inte som det. Jag får bara påskkänsla om jag är på landet med härliga familjen. Men är man på andra sidan atlanten, så är man...